Björn Hellberg har varit i Båstad sedan 1958

Ja, första året skrev jag ingenting här för då var jag bara 14 år.

Men redan 1959 så började jag skriva så smått och sedan har jag varit här alla år utom 1966. Om man nu räknar rätt så skall det vara 60 somrar i Båstad börjar Björn Hellberg åter på plats under Swedish Open.

Jobbade du med Sven Jerring/Farbor Sven då han yrkesverksam ?

Ja det gjorde jag ! Sven var en stor tennisvän. Inom idrotten var han mest känd för sitt idrottsreferat mellan Sverige och Japan i OS. Annars var det två sporter som låg honom varmt om hjärtat.
Det var skidåkning och han refererade alltid från Vasaloppet. Sedan var det tennis som han omhuldade med stor kärlek. Jag hjälpte då Jerring  några gånger med att hålla ordning på statistiken. När han refererade så höll jag koll på hur många dubbelfel som spelarna gjort sig skyldiga till och även deras serve-ess.

Det har varit många profiler under dessa 60 år och en av de starkaste har varit den  legendariske sportjournalisten  Bengt Ahlbom ( Han lyckades besöka i stort sett alla olympiska spel från Stockholm 1912 till Los Angeles 1984 reds anm)

I Skåne så har vi Birger Buhre från Kvällsposten. En färgstark, dynamisk journalist av den gamla stammen.

Den bäste svensk som inte vunnit i Båstad är faktiskt Stefan Edberg. Han har vunnit dubbeln men inte i singel. Han vann ju överallt men saknade en seger i French Open även om han var nära 1989 mot Michael Chang. Han var även i final två gånger i Båstad men förlorade båda mot Mats Wilander och Jocke Nyström.

Vilka är tre matcher anser du vara bäst ?

Den som är mest dramatisk är en match utanför Swedish Open och det är en match mellan Henke Sundström och Ivan Lendl 1984. Sundström låg under med 2 set och 3-0 i tredje set och 40-0 i Ledls serve. Då vände det . Jag vet inte vad som hände i den matchen den är obegriplig att analysera. Lendl tappade intresset på något sätt och Sundström gjorde en bragdmatch och vann.
1974 var det en väldigt fin final mellan Björn Borg och Adriano Panatta. Den var väldigt välspelad.  En annan favorit är 1986 när Mats Wilander mötte Emilio Sanchez. Det var en jättefin final och den gången vann faktiskt spanjoren. Annars hade Wilander rätt lätt för Sanchez men just  den dagen så var spanjoren i högform. Det var en strålande fin match.