Ellen Lemhagen som gjort en av mina top tio filmer – Kronjuvelerna , där jag upptäckte Alicia Wikander , har gjort en ny film som är baserad på en idé av Peter Jöback .
Världsstjärnan Simon kommer hem till Sverige för att fira jul. I det lilla samhället han växte upp arrangerar hans bror Anders den årliga julkonserten och Simon har övertalats att vara med. Anders, som alltid levt i skuggan av sin bror, är inte helt nöjd med detta. Simon däremot tar lätt på det hela, tills gamla minnen väcks till liv och han konfronteras med begravda familjehemligheter.
Thomas Vinterberg gjorde den omtalade festen 1988. Den påminner starkt om jag kommer hem till Jul igen. Lemhagen har även inspirerats av Bergmans ”Fanny och Alexander” .
Det är modigt av producenterna att låta filmen som skall vara en kioskvältare inför julen , vara så mörk och allvarlig. Men filmen ligger verkligen rätt i tiden med me too . Jag får även det bekräftat att framgång växer fram ur en längtan efter revansch. Det är även orsaken till revanschen som gör att många framgångsrika människor har psykisk ohälsa och drogproblem.
Ella Lemhagen är oerhört skicklig i att få sina skådespelare att prestera på topp.
Suzanne Reuter spelar på ett suveränt sätt en mor som har ett trassligt förhållande till sina barn då hon suttit fast i konventioner som var vanliga innan me too. Alkohol, cigaretter och att slå kvinnor på rumpan var lika vanligt som att andas för 50 år sedan. När Wanja Lundby Wedin blev LO:s ordförande rullades spritvagnen ut från representationsvåningen på LO-borgen och har aldrig återvänt. Finansminister Sträng var alltid berusad när han vinglade hem på cykel.
Johannes Kunhke gör ett stabilt och trovärdigt porträtt av brodern som blev kvar i det lilla brukssamhället och fick ta hand om sin mor och sin överförfriskade far.
I komedin All inclusive fick Jennie Silfverhjelm dra ett tungt lass, medan hon blixtrar till i ”Jag kommer hem till jul igen”.
Loa Falkman som triumferade i Kronjuvelerna med flera klassiska scener gör här en liten men ack så naggande god biroll som bror till den avlidne glade gamängen som alla talar så varmt om men som i slutändan visar sig vara en riktig skitstövel.
Jag kommer hem till Jul igen är ett stort kinderägg som innehåller både glädje och sorg. Ella Lemhagen har ännu en gång visat att hon står stadigt bland Sveriges skickligaste regissörer. Jag skulle vilja påstår att hon är en svensk Nancy Meyers.
Intervju med Jöback och Kuhnke
